Om förra säsongens besök på Anfield lärde Arsenal någonting, Billiga fotbollströjor så var det behovet av en iskall avslutare i den sista tredjedelen som kan öppna upp matchen. Misslyckas de med det är de sårbara för den typ av magi som ställde till det för dem i augusti förra året – även om mannen som satte det briljanta frisparksmålet, Dominik Szoboszlai, är osäker till spel för Liverpool på söndag.
Och om matchen kommer att avgöras av vad Mikel Arteta kallar ”ögonblicksspelare” – spelare som kan avgöra i enskilda situationer – så kunde tidpunkten knappast vara sämre för Arsenals tränare. Bukayo Saka – lagets främsta skytt, målskytt och spelare med högst förväntade mål (xG) – blir kvar på sidlinjen i minst en månad till på grund av den lårskada han ådrog sig i München. Noni Madueke kan missa resan på grund av en ankelskada. Christos Tzolis är tillbaka i träning men har inte spelat för sin nya klubb på över en månad. Max Dowman, den lovande talangen som Arteta tidigare gett förtroendet att vända matchbilden på Merseyside, står inför den första matchen av en tre matcher lång avstängning efter sitt omdiskuterade röda kort.
Det vittnar om den bredd Arteta har till sitt förfogande att det, även om ingen av de fyra nämnda spelarna kommer till spel, ändå finns matchvinnare i laget. Trots detta känns det som ett tillfälle då en renodlad anfallare i toppform hade varit guld värd. Kai Havertz är inte den spelaren. Tolv matcher in i säsongen har det blivit den kanske märkligaste säsongen hittills sedan denne säregne anfallare anlände till England 2020. När han är som bäst har han fullständigt kört över sin gamla klubb Chelsea. När han är som sämst har han däremot stått för insatser som den i EFL Cup-förlusten mot Fleetwood, där han slösade med chanserna, samt uppvisat en märklig tendens att hamna i offsideposition.
Det uppenbara svaret när en spelare går från topp till botten på bara några veckor är att titta på hans skadehistorik. Havertz återvände tidigare än väntat från det senaste landslagsuppehållet efter en muskelsträckning och klev rakt in i laget igen; han spelade en timme mot Leeds och har därefter medverkat i samtliga matcher. På dessa sex matcher har han stått för noll mål och en assist. Under merparten av den speltid han fått har han haft svårt att knyta ihop Arsenals anfallsspel på det sätt han brukar, för att inte tala om att utgöra ett hot mot motståndarnas mål. Detta beror dock inte på sviterna av hans skadeproblem.
”Det har inget med saken att göra”, sade Arteta. fotbollströjor barn ”Det stämmer att siffrorna har sjunkit, men han har definitivt haft chanser att spela också.”
Så var fallet mot Fleetwood; tysken avlossade sju skott som summerades till 0,72 i ”expected goals” (xG). Vid en första anblick låter det helt okej, och det fanns säkerligen andra spelare i Arsenal som borde ha kunnat sätta ett försvar från League Two på större prov. Men när laget jagar ett mål i 70 minuter – är det då rimligt att förvänta sig mer än 0,72 xG från en rutinerad anfallare som vunnit Premier League och dessutom gjort mål i två Champions League-finaler?
Att vilja ha lite mer har varit ett återkommande tema både i Chelsea och Arsenal under hans tid i klubbarna. För Arsenals del har det gått mer än två och ett halvt år sedan de insåg hur värdefull Havertz kunde vara för dem. Flytten till positionen som central anfallare – i en 3–1-seger mot söndagens motståndare Liverpool – blev startskottet på ett lysande år längst fram i anfallet. På 37 Premier League-matcher noterades den tyske landslagsmannen för 18 mål och nio assist. Det är kanske inte siffror i klass med Erling Haalands, men det är en enastående prestation för en central anfallare i Artetas offensiva system, där alla spelare förväntas bidra till målproduktionen.
Även efter den där lysande perioden har det glimtat till. Under en timme i Champions League-finalen i maj var Havertz minst lika farlig i anfallsspelet som någon av spelarna i PSG-tröjor. Några veckor tidigare hade han stått för en utmärkt insats i förlustmatchen mot Manchester City – och det var inte första gången han dominerade mot en av Arsenals rivaler i titelstriden. Om Chelsea har oturen att stöta på sin före detta stjärna, lär de sannolikt också väcka hans lust att ställa till med problem. Av alla anfallsalternativ som Arteta har till sitt förfogande den här veckan är Havertz den som ligger närmast epitetet ”storspelsspecialist”.
Om man vill argumentera mot att Arsenal ”bara borde värva en anfallare” i januari (vilket man egentligen inte borde göra), är ett tungt vägande argument att få spelare passar den här tränaren lika bra som en fullt frisk Havertz. Problemet är bara att en fullt frisk Havertz har varit en sällsynt syn.
Men om Arteta vägrar använda skador som förklaring till den nuvarande svackan, kanske inte heller vi borde göra det. För en svacka är det tveklöst fråga om. Efter åtta ligamatcher har Havertz – utslaget per 90 minuter – lägre snitt för både skott, mål och förväntade mål (xG, exklusive straffar) än under någon annan säsong i hans Arsenal-karriär. Detta gäller även när man tar hänsyn till att 27-åringen i genomsnitt rör bollen något mer sällan den här säsongen jämfört med den förra.
Det finns dock en statistik där Havertz siffror har skjutit i höjden: antalet offsides. Under alla tidigare Premier League-säsonger hamnade han bakom motståndarnas backlinje i genomsnitt mindre än en gång per 90 minuter. Oftast låg snittet på ungefär en offside varannan match. I år har däremot ingen annan i ligan kommit upp i samma antal som Havertz, som redan noterats för 10 offsides – och marginalen ner till de övriga är stor. På delad andraplats, med sju offsides vardera, återfinns lagkamraten Bukayo Saka samt Dominic Calvert-Lewin.
Antalet spelade minuter är fortfarande litet, vilket gör statistiken sårbar för snedvridning. En förklaring till att antalet offsides för Havertz har skjutit i höjden kan vara att han har mött Aston Villa – ett lag som tillämpar en hög försvarslinje som ibland är effektiv, men som också konsekvent är våghalsig. Dessutom handlar inte alla dessa tio offsides nödvändigtvis om att motståndarförsvaret agerade skickligt, eller om att anfallaren tajmade sin löpning helt fel. Om man ser hur Havertz i matchen mot Villa startar sin löpning aningen för tidigt för att ta emot en passning från sin vän och lagkapten Martin Ødegaard – för att sedan skjuta långt utanför från ett lovande läge – framstår han helt enkelt som en spelare som är ur form. Varken mer eller mindre. Ibland är den enklaste förklaringen också den rätta. Havertz är helt enkelt lite ur fas med både sitt eget spel och sina lagkamraters, vilket även hans tränare bekräftade i fredags.
”Den typen av form och effektivitet hos de offensiva spelarna är något som förekommer ofta”, sade Arteta. ”Jag har fullt förtroende för honom och det han gör.”
Det naturliga valet för Arteta vore alltså att låta nästa spelare i kön kliva fram – precis som han gjorde i segermatchen mot Everton, då Viktor Gyökeres fick starta. Det var svenskens bästa match för säsongen, men han lyckades ändå inte få iväg ett enda skott. Gyökeres gjorde mål mot Fleetwood, men utöver det avlossade han bara två skott. Med ett snitt på 0,92 skott per 90 minuter ligger han på 16:e plats i Arsenal – till och med bakom båda lagets vänsterbackar. Erfarenheterna från tidigare möten med toppmotstånd tyder på att Gyökeres inte är rätt spelare att satsa på när det vankas match på Anfield.
Istället lär det bli Havertz, som verkligen behöver en skjuts för att få igång sin säsong. Han åtnjuter alltjämt fullt förtroende från en tränare som aldrig vacklat i sitt stöd – kanske finns det fortfarande tid nog för honom att hitta tillbaka till sin bästa form.